Här börjar min historia...

Att börja skriva en blogg om ledarskap – mitt ledarskap – fordrade en tid av eftertänksamhet. Hur mycket kan jag skriva? Hur mycket går det att skriva?
Hur personlig vill jag vara?

När jag hade klurat en tid på dessa frågor kom jag fram till att jag kommer att hämta historier ur min verklighet, ur dåtid och nutid. Kanske någon gång med en liten tvist för att ingen ska gå att känna igen. Och jag kommer att vara personlig, den jag är helt enkelt, när jag skriver.
Jag hoppas att du som läser kan känna igen dig. Att du kan känna dig mindre ensam i din roll och att du förhoppningsvis kan känna en hjälpande hand på vägen. Jag tror inte på att ensam är stark, det blir vi tillsammans.

Under slutet av 1990-talet steg sjukskrivningarna markant, speciellt under tredje kvartalet 1997. Vad sjutton var det som hände? Det var ett nytt fenomen klev in i vår vardag som kallades burnout! Utbränd. Som en utblåst tändsticka ungefär. Man tog helt enkelt slut.  Sedermera ändrades begreppet till utmattningsdepression och vidare till diagnosen utmattningssyndrom.

Jag fick förtroendet att bygga upp en verksamhet kring denna stressrelaterade situation och hjälpa människor som hamnade där tillbaka till en fungerande livssituation. Det var över 400 personer som sökte de fyra tjänsterna som vi utannonserade. Så snart det blev känt att det företag jag då arbetade på skulle bygga upp en verksamhet för dessa människor började min telefon ringa. Den ringde oavbrutet. Det var ofta förtvivlade människor som bad och bönade om att få komma. Som inte stod ut längre.

Om en månad träder en ny AFS i kraft. Den heter AFS 2015:4 med mål att förebygga, minska eller eliminera arbetsrelaterad stress och som har fokus på arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling. Bakgrunden till AFS:en är bland annat att sjukskrivningar på grund av den psykiska ohälsan har stigit med 48% sedan 2012.

Nästan 20 år senare sitter jag och begrundar detta. Att historien upprepar sig är väl inget nytt fenomen.
Viktigast är väl ändå att ta lärdom. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter hur jag själv har hanterat dessa skeenden som chef och ledare.

Nu som då ligger dialogen i fokus. Den löpande dialogen med sin chef. Att verkligen säga som det är för att kunna mötas och lägga planer framåt. Och vad får chefen för förutsättningar för att kunna hantera sina medarbetare?

Vi börjar där. Välkommen du som har börjat läsa, nu kör vi!

Hälsningar från Ann-Sofie
Stockholm den 1 mars 2016

Dela/spara
Missa inte Alnas nyhetsbrev!

Information om cookies

Webb av happiness