Hur svårt kan det va'?

Jag sitter i dagarna och planerar, tillsammans med kollegor, filmer om vår verksamhet. Alna Sveriges verksamhet. Vilket budskap vill vi föra fram? Hur berättar vi på ett tilltalande sätt hur allt det där som gör livet roligare eller lättare att leva kan till slut bli för mycket? Att ett beteende till slut kan bli skadligt? Ska det vara skämtsamt, allvarligt eller dramatiskt?

Att ta upp hur vi alla kan hamna i ett riskbruk av t ex alkohol, som är vanligt under semesterveckorna och som vi utan problem går ur när vi är tillbaka på arbetsplatsen. Ibland är livet skoningslöst, kanske går vi igenom en skilsmässa eller dödsfall av någon närstående. Då ligger självmedicineringen av en drog nära, mer då att få vila från den tunga sinnesstämningen en stund, slippa den bottenlösa sorgen och ta del av dopamineffekterna som en drog kan ge. Men så går livet vidare, den nödvändiga sorgereaktionen går över i en nyorienteringsfas och självmedicineringen kan klinga av, ibland av egen kraft men ofta med hjälp utifrån.

Men så finns det lägen när man tappar kontrollen och det skadliga bruket av drogen/beteendet tar över styrningen av livet. Tyst och obarmhärtigt. Då klarar man inte på egen hand att ta sig ur situationen som har övergått i ett sjukdomstillstånd, då behövs professionell hjälp.

Vi runt omkring ser ofta de tidiga signalerna, ser beteendeförändringen. Arbetsplatsen och familjen är ju de viktigaste arenorna. Jag har stor respekt för de anhöriga eller vänner som kanske blir svikna gång på gång. Hur enkelt det är att hamna i ett träsk av anklagelser, förnekelse och ångest.

Då är det enklare att som kollega eller chef närma sig och bry sig om när vi märker att något inte stämmer på arbetsplatsen. För vad vet vi egentligen? Men bry sig om kan vi alla.

Att arbeta med dessa frågor är att bryta ner de skam- och skuldbarriärer som beroendesjukdomar omges av. Jag möts emellanåt av omgivningens värderingar till exempel vid mingel med vin eller vid middagar där alkohol ingår. Det kan låta ”Och här sitter vi och dricker alkohol när du är med...”.
År 2016? Det blir som pilar av skamprojektioner. Riktade mot den som kan ha synpunkter. Bättre att förekomma med det mest tillåtna, skämtet, verkar vissa resonera.

Jag dricker också vin, fullkomligen älskar en god middag kombinerat med ett smakfullt vin. Men jag har lärt mig att ha koll på mitt belöningssystem. Jag vet att jag precis som alla andra kan trilla dit i ett skadligt bruk. Mitt liv har varit en krokig resa och möjligheterna har sannerligen funnits.

På bilden ovan mår jag precis så där som jag alltid vill må. Jag står på en strand i östra Skåne, visserligen blåsig men en solig dag i mars. Blickar ut över havet, känner vinden i håret, är verkligen här och nu i stunden. Tacksam mitt i livet. Här får mitt eget belöningssystem ro och jag kan hämta kraft för att fortsätta ett viktigt uppdrag.

Och hur det gick med filmen? Wait and see..

Hälsningar från Ann-Sofie
Stockholm den 26 april 2016

Dela/spara
Missa inte Alnas nyhetsbrev!

Information om cookies

Webb av happiness